Om tre dagar är nästa klubb MOLOTOV, med ingen mindre än legenden Pépé Bradock. Djungeltrumman har intervjuat honom om krossade förväntningar och fysikens lagar. Hans svar är mycket franskt romantiska. Läs intervjun här.
Jag är för övrigt sjukt trött på alla hjärtans dag och ska fira den genom att äta dyr sushi under en naken glödlampa. True story. Kanske ska jag äta det bortglömda chokladhjärtat som jag hittade i min väska.
tisdag 14 februari 2012
måndag 6 februari 2012
Sexannonser och de digitala fotavtrycken.
Upptäckte nyss en alldeles, alldeles fantastisk grej. Om du söker på "linnxx" på Google så hittar du på första sidan en nyligen upplagd sexannons. En ung kvinna i Göteborg som söker "sköna män". Vi har till och med samma namn. Det är inte jag, hon är yngre än jag är. Det är visserligen imponerande att hon går sin sexualitet till mötes, men hade det inte varit lite mindre utlämnande att ragga upp nån jäkel på krogen? Digitala fotavtryck etc., sånt försvinner aldrig från internet. Jag inser det ironiska i att jag påpekar det, som bloggat om det positiva med rohypnol, vapensmuggling och svartklubbar, men jag utgår från att folk tar allt jag skriver med en nypa salt.
söndag 5 februari 2012
Solsemester i Stockholm och den där Ryan.
Man tycker att jag som svensk borde vara van vid istidsklimatet, men om mindre än två veckor är det jag som ger mig iväg på solsemester i Sverige. Tror att det är ett par grader varmare där.
Tänkte passa på att kombinera nästa MOLOTOV med en tur till Stockholm. En god vän till mig blir snart pappa, och jag är visserligen ingen expert på småbarn, men jag skulle tro att det kommer dröja ett tag tills han kan unna sig öl och biljard igen. Den väntade tillökningen innebär också att han och hans tjej har flyttat till en större lägenhet, så jag får låna hans fantastiska etta i vasastan. Det var den jag tänkte på när jag inredde min förra lägenhet i Göteborg. Det var nästan ett år sen jag var i den där huvudstaden så nu är det hög tid för hamburgare på hötorget, biljard vid odenplan och "järn" på Indigo.
Inatt drömde jag mardrömmar om flygbussarna och missade flyg, vaknade kallsvettig och såg det som ett tecken från ovan på att det är taxitider.
Läste en artikel om att allmänheten varnas för att flyga med Ryanair p.g.a. fysiskt och psykiskt pressade piloter. Det var ingen nyhet, det har varit känt länge att just Ryan har extremt kassa arbetsvillkor, men nu påminns man återigen om varför man inte ska flyga med dem, bortsett från de hutlösa bagagepriserna.
Tacka vet jag Air Berlin och deras chokladhjärtan, jag väntar ett av deras fina silverkort i brevlådan inom några veckor.
Tänkte passa på att kombinera nästa MOLOTOV med en tur till Stockholm. En god vän till mig blir snart pappa, och jag är visserligen ingen expert på småbarn, men jag skulle tro att det kommer dröja ett tag tills han kan unna sig öl och biljard igen. Den väntade tillökningen innebär också att han och hans tjej har flyttat till en större lägenhet, så jag får låna hans fantastiska etta i vasastan. Det var den jag tänkte på när jag inredde min förra lägenhet i Göteborg. Det var nästan ett år sen jag var i den där huvudstaden så nu är det hög tid för hamburgare på hötorget, biljard vid odenplan och "järn" på Indigo.
Inatt drömde jag mardrömmar om flygbussarna och missade flyg, vaknade kallsvettig och såg det som ett tecken från ovan på att det är taxitider.
Läste en artikel om att allmänheten varnas för att flyga med Ryanair p.g.a. fysiskt och psykiskt pressade piloter. Det var ingen nyhet, det har varit känt länge att just Ryan har extremt kassa arbetsvillkor, men nu påminns man återigen om varför man inte ska flyga med dem, bortsett från de hutlösa bagagepriserna.
Tacka vet jag Air Berlin och deras chokladhjärtan, jag väntar ett av deras fina silverkort i brevlådan inom några veckor.
torsdag 2 februari 2012
Once you go black you never go back.
Nu när jag har uppdaterat er lite allmänt kan jag återgå till att vädra mina bitvis vidriga åsikter. Fast just idag är de både mindre vidriga och originella.
Jag fick äntligen tummen ur och läste brevet som cirkulerat på facebook som ett billigt luder, just det, brevet som Magnus Albrektson skrev och som handlade om att politiker och poliser i skrivande stund gör en gemensam satsning för att få igenom ett förslag som skulle innebära att Göteborgs klubbar fr.o.m. 2013 skulle fått stänga kl 03.
Egentligen är det helt meningslöst för mig att yttra mig om det här, för det finns väl inte en jävel där ute i cyberrymden som inte kan gissa vad jag tycker och tänker om det?
Jag har arrangerat klubb MOLOTOV sen juni förra året, och om klubbarna förlorar två timmars inkomstkälla kan jag garantera att jag blir den första som ryker. Jag förstår dem, det kommer inte att finnas ekonomiska möjligheter att samarbeta med den typ av klubb som jag arbetar med. Jag kan inte öppna mycket tidigare än midnatt, klockan 22 är för tidigt för folk att ge sig ut för att dansa och sänka obscena mängder fernet. Klockan 22 en fredagskväll är tiden då folk äter en sen middag på någon hypad restaurang, eller dricker drinkar hemma hos någon kompis. Tjejerna gör sig i ordning och pratar om vilka de vill ligga med, killarna kanske gör detsamma, fan vet jag.
Det positiva med det beslutet är givetvis att det hade poppat upp svartklubbar som maskrosor, knarket hade kunnat flytta in i mindre bevakade lokaler, Taxi Göteborg hade fått längre körningar och folk hade kunnat dricka sig fullare på billigare öl.
Vad jag sitter här i Berlin och funderar på, i en mycket inrökt källare på någon skum pub, är vad jag skulle göra med mitt företag om det förlorade sin huvudsysselsättning. Om MOLOTOV tvingas flytta från de vita, välbevakade lokalerna in i de här dekadenta syndens nästen. Det hade säkert varit en fantastisk upplevelse, kanske lite mindre fantastiskt sett från skatteperspektivet. Ja, för myndigheternas skull alltså.
Jag ska fundera lite på den, kanske hittar ni nästa år bokningar som Pan-Pot och Pépé Bradock i nån källare i majorna.
Jag kan också glatt meddela att jag i sann ondskefull storföretagsanda har vunnit min första trademarkkamp. Förra veckan hade en ny klubb på l'assassino premiär, "Klubb Molotov". Den har ingen som helst koppling till min klubb, jag hade aldrig bokat latin/electro/balkan. Det får andra sköta. Arrangören kommer hur som helst att byta namn på den till nästa kväll. Tack.
Jag fick äntligen tummen ur och läste brevet som cirkulerat på facebook som ett billigt luder, just det, brevet som Magnus Albrektson skrev och som handlade om att politiker och poliser i skrivande stund gör en gemensam satsning för att få igenom ett förslag som skulle innebära att Göteborgs klubbar fr.o.m. 2013 skulle fått stänga kl 03.
Egentligen är det helt meningslöst för mig att yttra mig om det här, för det finns väl inte en jävel där ute i cyberrymden som inte kan gissa vad jag tycker och tänker om det?
Jag har arrangerat klubb MOLOTOV sen juni förra året, och om klubbarna förlorar två timmars inkomstkälla kan jag garantera att jag blir den första som ryker. Jag förstår dem, det kommer inte att finnas ekonomiska möjligheter att samarbeta med den typ av klubb som jag arbetar med. Jag kan inte öppna mycket tidigare än midnatt, klockan 22 är för tidigt för folk att ge sig ut för att dansa och sänka obscena mängder fernet. Klockan 22 en fredagskväll är tiden då folk äter en sen middag på någon hypad restaurang, eller dricker drinkar hemma hos någon kompis. Tjejerna gör sig i ordning och pratar om vilka de vill ligga med, killarna kanske gör detsamma, fan vet jag.
Det positiva med det beslutet är givetvis att det hade poppat upp svartklubbar som maskrosor, knarket hade kunnat flytta in i mindre bevakade lokaler, Taxi Göteborg hade fått längre körningar och folk hade kunnat dricka sig fullare på billigare öl.
Vad jag sitter här i Berlin och funderar på, i en mycket inrökt källare på någon skum pub, är vad jag skulle göra med mitt företag om det förlorade sin huvudsysselsättning. Om MOLOTOV tvingas flytta från de vita, välbevakade lokalerna in i de här dekadenta syndens nästen. Det hade säkert varit en fantastisk upplevelse, kanske lite mindre fantastiskt sett från skatteperspektivet. Ja, för myndigheternas skull alltså.
Jag ska fundera lite på den, kanske hittar ni nästa år bokningar som Pan-Pot och Pépé Bradock i nån källare i majorna.
Jag kan också glatt meddela att jag i sann ondskefull storföretagsanda har vunnit min första trademarkkamp. Förra veckan hade en ny klubb på l'assassino premiär, "Klubb Molotov". Den har ingen som helst koppling till min klubb, jag hade aldrig bokat latin/electro/balkan. Det får andra sköta. Arrangören kommer hur som helst att byta namn på den till nästa kväll. Tack.
tisdag 9 november 2010
Heroin & Vapensmuggling som karriärsdrag
Idag har jag varit på en föreläsning om Sveriges insats i Afghanistan. Som jag bara kan anta att ni vet så är de svenska trupperna i landet s.k. "fredsbevarande styrkor", men om sanningen ska fram så verkar de fredsbevara väldigt aktivt, om man säger så...
Det var hur som helst en givande föreläsning, och jag fick friska upp mitt minne på punkten opium.
Afghanistan står för 98% av världens opiumproduktion, och min spontana reaktion är att det är synnerligen snålt av dem att inte dela med sig en aning till de andra stackars stater som behöver tjäna en extra slant. Då refererar jag ju alltså till de stater som inte får veckopeng av USA.
För att citera en TV-serie om en klassisk gul familj; "Welcome to Israel - Your American Tax Dollars at Work".
Nåja, tillbaka till ämnet. Opium är ju inte bara trevligt för att man kan röka det. Man kan ju också producera en väldigt trevlig grej av det som heter heroin, som vi har mycket glädje av här i väst. Men det finns fler trevliga mellanstopp på vägen från vallmo till heroin, t.ex. morfin, som också är någonting som västvärlden har vett nog att uppskatta, även om det generellt sett är under något mer receptbelagda omständigheter.
Förutom opium finns det gott om vapensmuggling (som i resterande delen av världen, alltså). Framför allt är det ryska vapen som gäller, men USA för successivt in sina motsvarigheter i landet (läs; M16, även namnet på en trevlig smällare som jag uppskattade något alldeles ofantligt när jag var liten).
Om du tycker att det där med vapensmuggling verkar vara en kul grej, så rekommenderar jag dig varmt att se "Lord of War", som mycket väl kan vara den enda vettiga film som Nicholas Cage någonsin varit med i (trots att han är brorson till F. F. Coppola!). Där får du se en snubbe som helt enkelt måste vara baserad på min favoritdiktator alla kategorier, Idi Amin. Du får dessutom se Jared Leto snorta Ukraina.
Dessutom illustreras kaoset som uppstod när Sovjet föll och man skulle börja sälja loss vapnen. Fantastiskt, helt enkelt. Kanske rentav makalöst.
Så om du inte kom in på det där programmet på GU som du sökt till, så kan du ju tacka mig senare för att jag presenterade karriärmöjligheterna för dig!
Det var hur som helst en givande föreläsning, och jag fick friska upp mitt minne på punkten opium.
Afghanistan står för 98% av världens opiumproduktion, och min spontana reaktion är att det är synnerligen snålt av dem att inte dela med sig en aning till de andra stackars stater som behöver tjäna en extra slant. Då refererar jag ju alltså till de stater som inte får veckopeng av USA.
För att citera en TV-serie om en klassisk gul familj; "Welcome to Israel - Your American Tax Dollars at Work".
Nåja, tillbaka till ämnet. Opium är ju inte bara trevligt för att man kan röka det. Man kan ju också producera en väldigt trevlig grej av det som heter heroin, som vi har mycket glädje av här i väst. Men det finns fler trevliga mellanstopp på vägen från vallmo till heroin, t.ex. morfin, som också är någonting som västvärlden har vett nog att uppskatta, även om det generellt sett är under något mer receptbelagda omständigheter.
Förutom opium finns det gott om vapensmuggling (som i resterande delen av världen, alltså). Framför allt är det ryska vapen som gäller, men USA för successivt in sina motsvarigheter i landet (läs; M16, även namnet på en trevlig smällare som jag uppskattade något alldeles ofantligt när jag var liten).
Om du tycker att det där med vapensmuggling verkar vara en kul grej, så rekommenderar jag dig varmt att se "Lord of War", som mycket väl kan vara den enda vettiga film som Nicholas Cage någonsin varit med i (trots att han är brorson till F. F. Coppola!). Där får du se en snubbe som helt enkelt måste vara baserad på min favoritdiktator alla kategorier, Idi Amin. Du får dessutom se Jared Leto snorta Ukraina.
Dessutom illustreras kaoset som uppstod när Sovjet föll och man skulle börja sälja loss vapnen. Fantastiskt, helt enkelt. Kanske rentav makalöst.
Så om du inte kom in på det där programmet på GU som du sökt till, så kan du ju tacka mig senare för att jag presenterade karriärmöjligheterna för dig!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
