Nöjesguidengrej

Jag var hemma halv 3 inatt, så tidigt har jag inte varit hemma en fredag sen... tja, det var länge sen. Nöjesguidengrejen var riktigt, riktigt kass. Det var en sak som verkligen upprörde mig, och det var musiken på det stora dansgolvet. De som spelade där kan mycket väl ha varit de sämsta DJ's jag någonsin hört, och då skulle jag vilja påpeka att jag inkluderar de DJ's som spelade Absolute Hits på de få mellanstadiediscon jag orkade släpa mig till. Med det vill jag säga att de där jävla DJ'sen verkligen var urusla. Mellan varje låt dånade tre sekunders tystnad, då nån av de små jepparna stod och bankade med en trumpinne, och när låt nr. 2 väl satte igång var ljudkvalitén så dålig att jag kunde svära på att Herr Tinnitus var på ingång. Jag kommer att drömma mardrömmar om den ljudkvalitén, jag lovar.
Det enda som lyste upp kvällen var det näst största dansgolvet, där Skoldiscokillarna huserade. De gjorde ett riktigt bra jobb, och lyckades få mig på riktigt bra humör. Dessutom fick jag ett par väldigt, väldigt fula vita glasögon.
Suki är tillbaka från Sydamerika, där hon har varit i ett par månader. Idag hade vi en kär återförening över drinkar på Till Salu, som mycket väl kan vara världens sämsta namn på en restaurang.