Bekännelser.

Jag ska vara ärlig. Jag läser egentligen inte så många bloggar själv, kanske ett par stycken. Jag läste Imuglybutivegotablog där jag fick lära mig att Rohypnol är jävligt kul, och att man inte ska slösa dyrbara piller på att lura i dem i människor som inte har vett att uppskatta dem (läs; sexuellt utnyttjade, dvs 17% av Sveriges kvinnor). Där fick jag också läsa små skickligt ihopknåpade noveller och div. inlägg, som man tidigare bara kunnat läsa i bokform (Teratologen, Cooper etc.) . Jag blev introducerad för Cooper i 14-årsåldern, och jag kan bara utmana er att försöka hitta någon som inte blev störd i huvudet av "Closer".

När jag var liten hände det att jag smet in i min storebrors rum för att skumma igenom hans MegaPyton, och jag måste erkänna att jag fortfarande känner lite fascination över snusket jag hittar i tidningarna som jag nu fått ärva. Kiss, bajs och porrhumor i sitt enda rätta element. Springer du över ett exemplar någon gång så får du lova att läsa det, för det går inte att låta bli att gilla skiten. Av precis samma anledning som att man inte kan titta bort från bilolyckor, "Cannibal Holocaust" om man vet att de där djuren dör på riktigt (och kanske en eller två av människorna också) eller folk med uppenbara handikapp som sitter mitt emot en på vagnen.

(Apropå porrhumor så skrattade jag mig fördärvad åt pedofilskämten i "Nybuskis", men jag kände mig smutsig efteråt.)