Intervju med Bradock.

Om tre dagar är nästa klubb MOLOTOV, med ingen mindre än legenden Pépé Bradock. Djungeltrumman har intervjuat honom om krossade förväntningar och fysikens lagar. Hans svar är mycket franskt romantiska. Läs intervjun här.

Jag är för övrigt sjukt trött på alla hjärtans dag och ska fira den genom att äta dyr sushi under en naken glödlampa. True story. Kanske ska jag äta det bortglömda chokladhjärtat som jag hittade i min väska.

Sexannonser och de digitala fotavtrycken.

Upptäckte nyss en alldeles, alldeles fantastisk grej. Om du söker på "linnxx" på Google så hittar du på första sidan en nyligen upplagd sexannons. En ung kvinna i Göteborg som söker "sköna män". Vi har till och med samma namn. Det är inte jag, hon är yngre än jag är. Det är visserligen imponerande att hon går sin sexualitet till mötes, men hade det inte varit lite mindre utlämnande att ragga upp nån jäkel på krogen? Digitala fotavtryck etc., sånt försvinner aldrig från internet. Jag inser det ironiska i att jag påpekar det, som bloggat om det positiva med rohypnol, vapensmuggling och svartklubbar, men jag utgår från att folk tar allt jag skriver med en nypa salt.

Solsemester i Stockholm och den där Ryan.

Man tycker att jag som svensk borde vara van vid istidsklimatet, men om mindre än två veckor är det jag som ger mig iväg på solsemester i Sverige. Tror att det är ett par grader varmare där.
Tänkte passa på att kombinera nästa MOLOTOV med en tur till Stockholm. En god vän till mig blir snart pappa, och jag är visserligen ingen expert på småbarn, men jag skulle tro att det kommer dröja ett tag tills han kan unna sig öl och biljard igen. Den väntade tillökningen innebär också att han och hans tjej har flyttat till en större lägenhet, så jag får låna hans fantastiska etta i vasastan. Det var den jag tänkte på när jag inredde min förra lägenhet i Göteborg. Det var nästan ett år sen jag var i den där huvudstaden så nu är det hög tid för hamburgare på hötorget, biljard vid odenplan och "järn" på Indigo.
Inatt drömde jag mardrömmar om flygbussarna och missade flyg, vaknade kallsvettig och såg det som ett tecken från ovan på att det är taxitider.
Läste en artikel om att allmänheten varnas för att flyga med Ryanair p.g.a. fysiskt och psykiskt pressade piloter. Det var ingen nyhet, det har varit känt länge att just Ryan har extremt kassa arbetsvillkor, men nu påminns man återigen om varför man inte ska flyga med dem, bortsett från de hutlösa bagagepriserna.
Tacka vet jag Air Berlin och deras chokladhjärtan, jag väntar ett av deras fina silverkort i brevlådan inom några veckor.

Once you go black you never go back.

Nu när jag har uppdaterat er lite allmänt kan jag återgå till att vädra mina bitvis vidriga åsikter. Fast just idag är de både mindre vidriga och originella.
Jag fick äntligen tummen ur och läste brevet som cirkulerat på facebook som ett billigt luder, just det, brevet som Magnus Albrektson skrev och som handlade om att politiker och poliser i skrivande stund gör en gemensam satsning för att få igenom ett förslag som skulle innebära att Göteborgs klubbar fr.o.m. 2013 skulle fått stänga kl 03.
Egentligen är det helt meningslöst för mig att yttra mig om det här, för det finns väl inte en jävel där ute i cyberrymden som inte kan gissa vad jag tycker och tänker om det?
Jag har arrangerat klubb MOLOTOV sen juni förra året, och om klubbarna förlorar två timmars inkomstkälla kan jag garantera att jag blir den första som ryker. Jag förstår dem, det kommer inte att finnas ekonomiska möjligheter att samarbeta med den typ av klubb som jag arbetar med. Jag kan inte öppna mycket tidigare än midnatt, klockan 22 är för tidigt för folk att ge sig ut för att dansa och sänka obscena mängder fernet. Klockan 22 en fredagskväll är tiden då folk äter en sen middag på någon hypad restaurang, eller dricker drinkar hemma hos någon kompis. Tjejerna gör sig i ordning och pratar om vilka de vill ligga med, killarna kanske gör detsamma, fan vet jag.
Det positiva med det beslutet är givetvis att det hade poppat upp svartklubbar som maskrosor, knarket hade kunnat flytta in i mindre bevakade lokaler, Taxi Göteborg hade fått längre körningar och folk hade kunnat dricka sig fullare på billigare öl.
Vad jag sitter här i Berlin och funderar på, i en mycket inrökt källare på någon skum pub, är vad jag skulle göra med mitt företag om det förlorade sin huvudsysselsättning. Om MOLOTOV tvingas flytta från de vita, välbevakade lokalerna in i de här dekadenta syndens nästen. Det hade säkert varit en fantastisk upplevelse, kanske lite mindre fantastiskt sett från skatteperspektivet. Ja, för myndigheternas skull alltså.
Jag ska fundera lite på den, kanske hittar ni nästa år bokningar som Pan-Pot och Pépé Bradock i nån källare i majorna.

Jag kan också glatt meddela att jag i sann ondskefull storföretagsanda har vunnit min första trademarkkamp. Förra veckan hade en ny klubb på l'assassino premiär, "Klubb Molotov". Den har ingen som helst koppling till min klubb, jag hade aldrig bokat latin/electro/balkan. Det får andra sköta. Arrangören kommer hur som helst att byta namn på den till nästa kväll. Tack.

Heroin & Vapensmuggling som karriärsdrag

Idag har jag varit på en föreläsning om Sveriges insats i Afghanistan. Som jag bara kan anta att ni vet så är de svenska trupperna i landet s.k. "fredsbevarande styrkor", men om sanningen ska fram så verkar de fredsbevara väldigt aktivt, om man säger så...

Det var hur som helst en givande föreläsning, och jag fick friska upp mitt minne på punkten opium.
Afghanistan står för 98% av världens opiumproduktion, och min spontana reaktion är att det är synnerligen snålt av dem att inte dela med sig en aning till de andra stackars stater som behöver tjäna en extra slant. Då refererar jag ju alltså till de stater som inte får veckopeng av USA.
För att citera en TV-serie om en klassisk gul familj; "Welcome to Israel - Your American Tax Dollars at Work".

Nåja, tillbaka till ämnet. Opium är ju inte bara trevligt för att man kan röka det. Man kan ju också producera en väldigt trevlig grej av det som heter heroin, som vi har mycket glädje av här i väst. Men det finns fler trevliga mellanstopp på vägen från vallmo till heroin, t.ex. morfin, som också är någonting som västvärlden har vett nog att uppskatta, även om det generellt sett är under något mer receptbelagda omständigheter.

Förutom opium finns det gott om vapensmuggling (som i resterande delen av världen, alltså). Framför allt är det ryska vapen som gäller, men USA för successivt in sina motsvarigheter i landet (läs; M16, även namnet på en trevlig smällare som jag uppskattade något alldeles ofantligt när jag var liten).

Om du tycker att det där med vapensmuggling verkar vara en kul grej, så rekommenderar jag dig varmt att se "Lord of War", som mycket väl kan vara den enda vettiga film som Nicholas Cage någonsin varit med i (trots att han är brorson till F. F. Coppola!). Där får du se en snubbe som helt enkelt måste vara baserad på min favoritdiktator alla kategorier, Idi Amin. Du får dessutom se Jared Leto snorta Ukraina.
Dessutom illustreras kaoset som uppstod när Sovjet föll och man skulle börja sälja loss vapnen. Fantastiskt, helt enkelt. Kanske rentav makalöst.

Så om du inte kom in på det där programmet på GU som du sökt till, så kan du ju tacka mig senare för att jag presenterade karriärmöjligheterna för dig!

New ink.

Yours truly is since wednesday proud owner of two new tattoos, I hope you know your Phantom/ Fantomen/Le Fantôme/Mustanaaimo? I sure as hell do.

NK

Have just barely recovered from a quite exhausting saturday. Was modelling at swedish mall NK, where you can buy expensive and exclusive stuff. Was wearing clothes, bag, glasses etc for the value of 2500 euro, which in swedish money simply translates filthy much. The whole thing was like some sort of parallell universe, like the Twilight Zone. There were 14 year olds discussing weight and like one million employees who were stressed out and very busy with doing nothing. I was wearing a LOT of fake hair and kind of looked like Mana, or at least some dude from Dir en Grey (Japanese musicians really do look like women!). But now I am once again my own boring self, which just feels so incredibly good. Even though I kind of regret not stealing those Dolce & Gabbana shoes.

Linnxx; Litauisk strippa med Valiumbesvär.

Låt er inte luras av titeln, det är inte ett nytt extraknäck. Även om jag medger att det hade varit... intressant. Finns stora pengar att tjäna både inom naken- och pillerindustrin. Men jag föredrar att vara en sån där tråkig svenne som jobbar hårt för brödfödan.
Nej, inläggets titel syftar till en helt tokig dröm jag hade inatt. Min pappa dog, och sorgen över detta fördärvade mig så till den milda grad att jag helt enkelt slutade fungera som människa. Jag fick sparken och tog död på alla sociala kontakter jag hade. För att komma undan den hemska sorgen valde jag att stjäla en litauisk strippas identitet och starta ett nytt liv (konstigt nog på en färja). Steget från strippa till försäljare av receptbelagda tabletter var inte långt, och innan jag visste ordet av var jag en helt ny människa. Man skulle kunna tro att drömmen slutade med att jag blev skjuten i huvudet av någon tokig fenetyllin-/metamfetaminpundare, men icke. Den slutade helt enkelt väldigt odramatiskt med att jag vaknade mitt under ett klädombyte. Jag var något omskakad då jag vaknade, och även om jag snabbt insåg att det aldrig hänt på riktigt så ringde jag min pappa för att försäkra mig om att han mådde bra. Jag kände mig dessutom tvingad att övertala honom att se upp för att dö den närmaste tiden, eftersom det skulle förstöra mitt liv. Han lovade.
I övrigt har dagen varit relativt odramatisk, jag har läst en underhållande men fördummande bok och druckit varm choklad med espresso (fantastisk uppfinning, har det funnits länge?) under en fika där muffins och Twister diskuterades.
Imorgon är det alla hjärtans dag, och om saker går som planerat så ska den spenderas tillsammans med den romantiska rullen "Dawn of the Dead". When there's no more room in hell, the dead will walk the earth.

Magic 8-balls and how to rape Russia

The day has been spent horizontal, watching lame TV shows (how can you not love that?), f.e. Seinfeld and Cheers (filmed in front of a live studio audience). I did manage to drag my ass out in the cold, for a cup of coffee. Me and H as usual mostly discussed history, we made up some really disturbing metaphores involving Mongolia raping Russia in the nasty way (1237 a.d.).
Now I have grande plans on using my cooking skills to make a fabulous dinner (warm some tomato soup).
Also, I have recently discovered that I am one of those people who knows exactly what to do, thinks over her options thoroughly, just to do exactly the opposite. I find this to be the most annoying quality ever, but when I decide to change my habit...
So perhaps the only way to change this bad habit is to embrace it? Or just stop all decision making completely. A friend of mine once had all his decisions made by a "Magic 8-ball", and even though it was quite problematic when he asked if he could use the bathroom and got the answer "My reply is no", it occasionally worked quite well.

I think I will purchase a magic 8-ball, to use only in emergencies and life-changing desicions that has to be made. Then at least there's a possibility things will work out to my advantage.

Fredrikshavn, kind of.

Went to denmark over the day, me and six other peeps. I suggested the trip so that I could buy my favourite wine, JP Chenet, but we soon discovered that everything in Fredrikshavn was closed. So I decided to go for the next best thing, a bottle of Fernet and an obscene amount of tax free cigarettes.

Sónar 2010

NYE equals calumniation... sorry.

Was 87 % sure NYE would be spent with milk chocolate and the disgusting tv series "Californication" and catholic nuns giving bj's (I'm so sorry for watching this, God.). But a few minutes ago I got a call from my big brother (read; not biological) who explained to me that Nef tonight is mandatory, id est nothing else allowed. So apparently I have changed my mind, and NYE is now going to be spent with champagne and peeps. Instead New Years Day will be spent with milk chocolate and calumniation (again, I'm so sorry, God).
It said in my horoscope for tomorrow that I would have a day full of love. But since my dog is dead I just don't see that in my future. If not Heikki Vesa was reffering to TV love, and not man love?
"Life is too short to dance with fat chicks."

Japanese man looking for Russian bride

I found this man on russianwoman.ca, a website where you can find the love of your life (if you're into the Russians and don't mind the lack of conversation since they rarely know any English). I was curious about what kind of men visits these websites.

Bekännelser.

Jag ska vara ärlig. Jag läser egentligen inte så många bloggar själv, kanske ett par stycken. Jag läste Imuglybutivegotablog där jag fick lära mig att Rohypnol är jävligt kul, och att man inte ska slösa dyrbara piller på att lura i dem i människor som inte har vett att uppskatta dem (läs; sexuellt utnyttjade, dvs 17% av Sveriges kvinnor). Där fick jag också läsa små skickligt ihopknåpade noveller och div. inlägg, som man tidigare bara kunnat läsa i bokform (Teratologen, Cooper etc.) . Jag blev introducerad för Cooper i 14-årsåldern, och jag kan bara utmana er att försöka hitta någon som inte blev störd i huvudet av "Closer".

När jag var liten hände det att jag smet in i min storebrors rum för att skumma igenom hans MegaPyton, och jag måste erkänna att jag fortfarande känner lite fascination över snusket jag hittar i tidningarna som jag nu fått ärva. Kiss, bajs och porrhumor i sitt enda rätta element. Springer du över ett exemplar någon gång så får du lova att läsa det, för det går inte att låta bli att gilla skiten. Av precis samma anledning som att man inte kan titta bort från bilolyckor, "Cannibal Holocaust" om man vet att de där djuren dör på riktigt (och kanske en eller två av människorna också) eller folk med uppenbara handikapp som sitter mitt emot en på vagnen.

(Apropå porrhumor så skrattade jag mig fördärvad åt pedofilskämten i "Nybuskis", men jag kände mig smutsig efteråt.)

Baby

December.

Brain parasites & nervousness.

When I was a kid, maybe 7-8 years old, the X-files aired around 1 am when my relatives had generally gone to bed. And every fucking episode I was utterly convinced that whatever happened in the most recent episode was going to happen to me the very same moment I placed my head on my Lion King pillow. Which resulted in me being scared (even though I prefer the expression "respectfully cautious", I don't see myself as a scaredy-cat) of everything from spontaneously bursting into flames to... well, obviously aliens and poltergeists.
And goddammit, I apparently haven't learned a thing, cause now when I'm rewatching season 1 I'm so nervous about a parasite in my hypothalamus.
This could of course only mean one thing; The X-files is like the only show that hasn't disappointed me over a decade after my first encounter. I love it!

Louboutin fotograferat av Lynch

Men jag måste nog faktiskt erkänna att jag tycker att Louboutin höll sin del av avtalet bättre, skorna är helt tokiga.

Helsingfors

Ja, nu är jag tillbaka. Om än så bara för att vända igen. Helsingfors var fantastiskt, det är precis som Göteborg fast lite större, vackrare, med bättre butiker och trevligare människor. Plus ett fantastiskt zoo (som har en egen ö!) med snöleoparder och grizzlybjörnar. Jag hittade den vackraste kyrkan jag sett i hela mitt liv (och jag har varit i Vatikanstaten), en rysk-ortodox med guldtak dit jag gick flera dagar för att tända ljus för Uno.
Som ni vet uppträdde ju även Jussi, W och Lassi under namnet Snake Oil, vilket var trevligt. Men pryd som jag är och med Backabranden i någorlunda färskt minne hade jag svårt för både stripporna (både manliga och kvinnliga) och fakirinslagen. Men männen i rummet tyckte väldigt mycket både om båda delarna.
På söndagen åt jag middag med W, idealet som ingen man hittills lyckats med att leva upp till. Konstigt, vi har inte träffats på tre år och ändå fick vi aldrig slut på samtalsämnen. Efter middagen promenerade vi omkring med burköl och diskuterade sjölejon.
Tidigt på måndag morgon fick jag ett sms från Jussi, som frågade om jag vill följa med på en road trip. Han skulle lämna en bil som han lånat av sin far, som bor i Huittinen. Så vi gav oss iväg, och körde 15 mil västerut, den lilla byn ligger strax norr om Tampere. Där fikade vi med hans föräldrar, som besvärande nog inte kunde ett ord engelska. Jag blev lite förnärmad då jag fick veta att Jussi gifte sig i juni men inte bemödat sig att berätta det för mig, men enligt honom var det mest för att hans flickvän skulle få uppehållstillstånd.
Och nu är jag hemma igen, men jag har knappt hunnit varva ner förrän jag planerar nästa resa. En något längre sådan.

Eyefest

Helgen har varit väldigt, väldigt lyckad. Fredagen hade inga fantastiska nyheter, men gårdagen var späckad med grymma sets. Jag blev glatt överraskad av Tama Sumo och livesetet. Andra kort var säkra, som t.ex. Fredrik och Ralf, som var influgen från Berlin. Jag är ju som bekant sjukt kass på att komma ihåg ansikten, så ana min förvåning då mannen med den stora väskan kom fram och placerade en puss på min kind. Men polletten trillade snart ner. Vi hade hur som helst jättetrevligt, drack vodka resp. whisky och talade om reklamjobb och turistattraktioner.
Basement Jaxx var tydligen där, och det var inte förrän jag bildgooglade imorse som det gick upp för mig att en av dem var snubben jag knuffade argt på i ungefär fem minuter för att han tog för mycket plats under parasollet som inte skyddade något vidare mot regnet. Han flyttade till slut på sig, och verkade road av min buttra uppsyn.
Jag är lite fundersam över den kommande torsdagen. Jag kan inte bestämma mig för om jag ska gå på personalfesten Göteborgs Stad anordnar, eller om jag ska åka upp till Stockholm över natten. Det är något band vid namn Ram di Dam som ska släppa en singel, vilket jag i sanningens namn inte kunde bry mig mindre om. För mig är de bara en bunt majornakids och jag är inte det minsta intresserad av att höra ens en låt de gjort. Men hur som helst, lineupen på spektaklet är oslagbar. Jag är inte helt säker på hur det kommer sig att det är så många dj's då ett "rockband" släpper en singel, men jag klagar inte. Det var alldeles för länge sen jag var i Stockholm, jag hade planer på att åka upp i torsdags och gå på OSC09, men kom inte iväg. Dessutom saknar jag struntsaker som SkoUno, Urban Outfitters och American Apparel.
Nåja, får se vad som händer...